Lyssna på alla dagens nyheter
Blogg

Nu ler ingen mot mig längre

Plötsligt hände det att människor
började le mot mig.
Människor jag inte kände.
Gubbar och tanter.
Tonåringar och män i kostym.
Många sade också något snällt.
Kanske gjorde de en rolig
grimas med ansiktet.

Det var ungefär ett år sedan det började.
Och efter ett tag förstod jag.
Det var inte mig de log åt.
De log åt min bebis.
Folk började le åt mig när jag fick barn
och började ha en bebis med mig
vart jag än går.
Det var bebisen som gjorde folk glada.

Nu har jag börjat jobba igen.
Varje morgon åker jag ensam
med tunnelbanan till 8 Sidors kontor.
Jag ler åt människorna jag möter.
Men det är nästan ingen som ler tillbaka.
De flesta verkar inte märka att jag finns.

Det är ju lite sorgligt.
Vi är dåliga på att prata
med folk vi inte känner.
Många är blyga.
Andra är stressade och trötta
och orkar inte prata.
Men oftast tror jag bara att det
handlar om att vi inte är vana.

Jag har mycket att lära mig
av bebisen.
Han ler och pratar glatt
med de flesta han träffar.
Mest gillar han att prata med
hundar, barn och tanter.
Ingen förstår vad han säger.
Men det gör inte så mycket.

Jag tror att många tycker
att det skulle vara trevligt
att ha lite mer kontakt
med andra människor.
Jag gillar verkligen att folk
pratar med mig när jag
är ute med min bebis.

Moa Candil

Text: Moa Candil

Läs mer
april 27, 2016 2 Kommentarer

Killar kan visst ha cykelkorg

Nyligen såg jag filmen
Suffragette.
Den lärde mig mycket
om hur kvinnorna kämpade
för att få rättigheter i början
av 1900-talet.

Filmen visade arga brittiska
politiker och poliser som
gjorde allt för att stoppa kvinnorna.
Hur mycket jag än försöker
kan jag ändå inte förstå
hur män kunde vara så rädda
för kvinnor.
Det beror förstås på att jag
lever i en helt annan tid
i just landet Sverige.

Här är det numera
självklart att lagen är
lika för kvinnor och män
och att alla får rösta.
Men vi får inte glömma
att vi har många problem
kvar, också i Sverige.

Ett stort problem är att
kvinnor tjänar mindre
än män fastän de ofta
har längre utbildning.
Ett annat problem är
att många pappor struntar
i att vara hemma med sina
små barn.

Problemen finns överallt,
men det är inte alltid vi tänker
på dem.
En 6-årig flicka jag känner
trodde att bara flickor
kunde ha korgar fram
på sina cyklar.
Varför trodde hon det?
Jo, hennes pappa hade
sagt det till henne.
Hon trodde på sin pappa
ända tills hon såg
sin killkompis ha en cykelkorg.

Jag hoppas att den här flickan
lär sig att pappor kan ha fel
fler gånger. Det är klart att
alla ska ha samma rättigheter.
Det gäller allt ifrån rättvisa löner
till att cykla med cykelkorg.

agnes_WEB_15cm

Agnes Sauter

Läs mer
april 19, 2016 1 Kommentarer

Varning för gamla dåliga traditioner

Det finns traditioner som
jag älskar. Som att
någon har tänt ett ljus
och ställt på en bricka
när jag fyller år.
Tårta och presenter
gör mig också glad
men det är inte alls viktigt.

På samma sätt gillar
jag vissa saker med julen.
Som lukten av granbarr.
Jag gillar att träffa mina
syskon och skratta åt
allt fult julpynt
vi gjorde när vi var små.
Och så vill jag ha knäck
men ingen julskinka.

Det här med traditioner
kan verkligen ställa till
med problem ibland.
8 Sidor har tidigare skrivit
att det mest är kvinnor
som lagar mat på jul.
Så har det alltid varit
och därför har det blivit
en tradition vid jul.
Det är tydligt att en
gammal tradition
inte alls är samma sak
som en bra tradition.

Hemma hos mig får alla
välja en maträtt var.
Då blir det både glass
och pasta.
Det passar egentligen
inte på jul, men vad gör det?
Det kommer ändå att bli
en tradition om vi håller
på tillräckligt länge.

Ibland är det lättare
än vi tror att ändra på
gamla traditioner.

Agnes Sauter

Agnes Sauter

Läs mer
december 22, 2015 7 Kommentarer

Svårt att spara när pengar inte syns

När jag var barn fick jag
som många andra barn
veckopeng.
Varje lördag fick jag
två futtiga kronor.
Min pappa jobbade på bank.
Han var noga med pengar.
Han sa till mig att skriva upp
varje krona jag hade och
varje sak jag köpte
i en kassabok.

Det var ganska jobbigt att
min pappa visste om alla
saker jag köpte.
Men en sak var bra.
Jag lärde mig att inte slösa.

Nu är jag vuxen och gör
som jag vill. Det har blivit
så att jag aldrig har
en krona i plånboken.
Jag handlar bara med betalkort.
Jag kan inte se i plånboken
när mina pengar håller på att
ta slut. Och ingen tvingar mig
att skriva upp allt jag köper
i en bok. Tyvärr.
Jag är säker på att mina pengar
skulle räcka längre då.

Personer som har riktigt
lite pengar har inget
val. De funderar noga innan
de handlar. De måste använda
varje krona till något viktigt.
Men så borde egentligen
alla tänka.
Varför slösa sina pengar
när man kan spara till
något speciellt?

Snart ska Sverige få nya
sedlar och mynt.
De ser nästan ut
som leksakspengar.
De har glada färger och
bilder på kända personer.
Jag hoppas att de nya
pengarna känns roliga
att ha i plånboken.
Då kanske jag blir mer sugen
på att spara mina pengar
än att slösa dem.

agnes_WEB_15cm
Agnes Sauter

Läs mer
augusti 21, 2015 16 Kommentarer

Ingen ska mobbas för sitt språk

Gerda Werf fick inte prata
sitt språk älvdalska
när hon gick i skolan.
Barnen som gjorde det
blev slagna av läraren.
Alla skulle prata svenska.

Riktigt så illa var det inte när
jag växte upp i en liten by
i Jämtland på 1960-talet.
Där pratade alla barn jamska,
en dialekt som är nästan lika
speciell som älvdalskan.

Vi fick inte prata jamska i skolan.
På lektionerna var det svenska
som gällde. Lärarna slog aldrig
den som råkade säga något
på jamska. Men det hände att lärare
visade vad de tyckte
om den konstiga jamskan.

En del lärare gjorde sig roliga över
elever som sade något på jamska.
Lärarna visade att de tyckte att
jamska lät fult och löjligt.
De ville få oss att skämmas
över vårt språk.

Många slutade säkert prata
jamska för att de skämdes.
Men andra gjorde tvärtom.
De pratade på och vägrade
skämmas. De pratade jamska
och var stolta över det.

Det finns många folk och grupper
som har blivit mobbade
för sitt språk och sin kultur.
Samer i Sverige, kurder i Turkiet,
katalaner i Spanien, älvdalingar
i Sverige och många andra
har varit med om det.

De vet alla vad det handlar om.
Människor med mycket makt
har försökt att förstöra en annan
grupps sätt att leva och prata.
De har försökt utrota en kultur.

Något som gör mig glad är
att älvdalingar, kurder, samer
och andra är mycket svåra att knäcka.
De fortsätter att prata sitt språk
och behåller sin kultur.

Arne Nilsson

Arne Nilsson

Läs mer
juli 27, 2015 8 Kommentarer

8 Sidor åker till Almedalen

Almedalen är en park i Visby
på Gotland.
Det är för det mesta en
ganska lugn plats.
Men från och med söndag
och en vecka framåt blir
det inte alls lugnt.
På söndag börjar Almedalsveckan.
Då kommer tusentals
människor till parken i
Visby för att prata politik.

8 Sidor kommer åker också
till Almedalen.
Vårt jobb är att lyssna på
politikerna och prata med dem.
Sedan berättar vi för dig vad
politikerna säger.

Vi har många idéer om vad
vi ska berätta om.
Men vi vill också veta om
du har något speciellt som du
vill veta.
Kanske har du en fråga till
någon speciell politiker.
Eller så kanske du vill
veta mer om någon speciell
politisk fråga.
Hör då av dig till oss.
Då försöker vi ta reda på
det du vill veta.

Varje dag kommer vi att
skriva om politik.
Det hoppas vi att du
tycker om.

En del säger att politik
är tråkigt.
Det tycker inte vi.
Vi tycker att politk
är viktigt.
Politik påverkar alla
människors liv.

Det är viktigt att politiker
är bra och att de bestämmer
saker som är bra för Sverige.
Och det är viktigt att du får
veta mycket om politik och om
Almedalsveckan.

Vi hoppas att du tycker att det ska
bli roligt att läsa vad vi skriver.
Skriv gärna i kommentarsfältet, eller
mejla oss på [email protected]

20150624

Malin Crona och Pernilla Karlsson

Läs mer
juni 24, 2015 7 Kommentarer

Betlehem Isaak kämpar för sin pappa

I går var det fem tusen
dagar sedan Dawit Isaak
fängslades.

Han var journalist
i landet Eritrea.
En dag kom polisen
och hämtade honom.
Han fängslades för att
han skrivit artiklar
som regeringen
inte tyckte om.

Dawit Isaak är svensk
medborgare.
Men det bryr sig inte
regeringen i Eritrea om.
Där får man inte skriva
dåliga saker om
regeringen i tidningarna.

Betlehem Isaak var
bara nio år när hennes
pappa fängslades.

Nu är hon 23 år
och kämpar för
att hennes pappa
ska bli fri.

I går, tisdag, samlades
människor på Sergels torg
för att minnas
Dawit Isaak.
Betlehem Isaak och
hennes syster Danait
var två av dem
som pratade.

– Jag är så glad över
alla ni som kommit hit,
fast ni inte ens känner
min pappa.
En dag kommer min pappa
att stå här själv
och säga tack.
Det tror jag,
sade Betlehem Isaak.

8 Sidor har träffat
Betlehem Isaak
och intervjuat henne.
Läs mer i nästa nummer
av tidningen
som kommer ut
på onsdag den 10 juni.

Katrin Kasström

Katrin Kasström

Läs mer
juni 3, 2015 8 Kommentarer

Vem sitter bredvid dig på flyget?

 

Jag flög till Tyskland
för ett tag sedan.
Jag köpte biljetten på nätet.
Jag checkade in på nätet.
På flygplatsen visade
jag bara min biljett.
Ingen ville se mitt pass eller något annat.
Ingen ville veta vem jag var.

Helt okej för min del.
Men det känns lite konstigt
att flygbolagen inte vill vara säkra
på vilka som sitter i deras plan.

De senaste gångerna jag
har åkt tåg har det varit annorlunda.
Där har jag fått visa legitimation.
Tågmästaren har noga
granskat mitt namn och foto och hummat lite.

Det är tvärtom med väskorna.
På flygplatsen undersöks de noga.
Vakter letar igenom dem och kollar
så att jag inte gömt några farliga prylar.
Väskorna får åka in i en särskild apparat
som visar allt som finns där.

På tåget är det ingen som bryr sig om min väska.
Jag kan ta med mig vad du vill.

Flyget struntar i vem jag är min inte min väska.
Tåget struntar i väskan men inte i vem du är.
Flyget vill stoppa bomber.
På tågen vill de veta att folk inte fuskar med biljetter.

Jag tycker det är skönt att slippa kontroller.
Så på ett sätt är det bra att alla inte vill kolla allt.
Men det känns också konstigt att inte vill ha bättre koll.
Ibland kan det vara skönt att veta vad som finns i väskorna i tåget eller vem som sitter bredvid dej på planet.

 

Bengt Fredrikson

Bengt Fredrikson

Läs mer
juni 3, 2015 3 Kommentarer

Jag hoppade i mål på ett ben

I helgen sprang 47 tusen människor
i tävlingen Göteborgsvarvet.
Tävlingen är 21 kilometer lång.

Jag har sprungit
den tävlingen en gång.
Det var nära att jag aldrig
kom fram till målet.

I tävlingen springer man
över två broar.
Den första gick bra.
Men på den andra bron
fick jag väldigt ont i ena benet.

Jag fortsatte springa.
Det var fortfarande långt kvar till målet.

Jag kom till ett tält där det fanns sjuksköterskor.
De undersökte mitt ben
men kunde inte hjälpa mig.
Det onda var kvar.

Tiden för tävlingen höll på
att ta slut.
Publiken gick hem.
De som ordnade tävlingen började plocka undan.
De städade gatorna där tävlingen varit.
Men jag ville inte sluta.

Det gick inte fort.
Till slut gjorde det så ont i benet
att jag bestämde mig för att hoppa på ett ben,
på det benet som inte gjorde ont.

Så gick det till när jag hoppade i mål,
bland de allra sista i tävlingen.

Jag hade ont i flera veckor efteråt.
Men jag gav inte upp.
Jag klarade tävlingen.

Varje gång jag ser människor springa
i Göteborgsvarvet minns jag det.
Det påminner mig om att jag sällan ger upp.
Även om jag ibland
måste göra på ett helt annat sätt
än jag hade tänkt mig.

Malin Crona Chefredaktör 8 Sidor

Malin Crona
Chefredaktör 8 Sidor

Läs mer
maj 28, 2015 3 Kommentarer

Det är inte synd om företagen

Först var många arga
på regeringen
för att Sverige hjälpte
Saudiarabiens militärer.
Sedan bestämde regeringen
att Sverige skulle sluta med det.
Då började Saudiarabien
straffa svenska företag.
Och nu är många arga
på regeringen för det.

De som är arga säger
att regeringens politik
är dålig för svenska företag.
Det kan bli färre jobb i Sverige
om företagen inte kan sälja
saker till Saudiarabien.

Det verkar som om det alltid
är synd om företagen just nu.
Politikerna kan visst inte göra
någonting om det är det
minsta dåligt för företagen.
Men det finns faktiskt saker
som är viktigare.

Saudiarabiens ledare säger
att de är arga för vad Sveriges
utrikesminister Margot
Wallström sagt om deras land.
Vad är det då hon har sagt?
Jo, hon har sagt att folket
borde få vara med och bestämma.
Hon har sagt att kvinnor
borde få köra bil.

Hon har alltså pratat om
demokrati och rättvisa.
Det är saker som de flesta
tycker är väldigt viktiga.
Men nu är det ändå synd
om de svenska företagen!

Jag tycker det är pinsamt.
Det är inte synd om svenska företag.
Det är synd om människor
i Saudiarabien som inte får
göra eller säga vad de vill.
Många saudier kämpar för
att det ska ändras.
Vi måste visa att vi stödjer dem.
Det är viktigare än hur det går
för svenska företag
att göra affärer i Saudiarabien.

Moa Candil

Text: Moa Candil

Läs mer
mars 24, 2015 3 Kommentarer