Del 1 – Om demokrati

Dagen alla politiker väntar på

Den 19 september 2010.
Det är det datum de flesta svenska politiker går
och tänker på.
Då ska vi bestämma vilka som ska ha makten i Sverige.

Man kan säga att det är tre val samtidigt.
I valet 2010 ska vi välja politiker till riksdagen, landstingen och kommunerna.

Politikerna blir valda för fyra år. Sedan är det ett nytt val.
Valen till riksdagen hålls alltid den tredje söndagen i september.
Valen är vart fjärde år. Det står i lagen.

Tidigare var det val vart tredje år.
Men politikerna ville ha längre tid på sig att visa hur de kunde styra Sverige.
Därför ändrades val-lagen.

Just nu är det sju partier som är med i Sveriges riksdag.
Men många fler partier ställer upp i valet.
För att ett parti ska få med politiker i riksdagen måste det få minst fyra procent av rösterna.
Det är nästan tre hundra tusen röster.

En särskild myndighet har hand om valet.
Det är valmyndighten.
På valmyndighetens sida på internet finns det mycket information om valet.

Adressen är:
www.val.se

Demokrati är både enkelt och svårt

Sverige är en demokrati.
Därför får alla vara med och välja vilka som ska bestämma i landet
Det kallas för demokrati.
Demokrati är ett grekiskt ord som betyder ungefär Folket Bestämmer.

För flera tusen år sedan i Grekland fick folket rösta om viktiga frågor.
De samlades på ett torg och röstade.
Folket bestämde.
Det kallades demokrati fast det bara var män som fick rösta.
Slavar och kvinnor hade ingen rätt att bestämma över politiken.

I dag betyder demokrati att alla vuxna ska få rösta.
Det är förstås omöjligt att alla är med och röstar om allting.
Därför har vi politiker. Vi väljare röstar
på de politiker som vi tror har den klokaste politiken.
Det kallas för representativ demokrati.
Väljarna väljer representanter, politiker, som sedan bestämmer om politiken.

Vart fjärde år kan vi rösta igen. Om politikerna har skött sig blir de valda igen.
Om de inte har skött sig får nya politiker ta hand om politiken.
Folket bestämmer.

I en del länder får folket rösta oftare än i Sverige. I Schweiz är det ofta folkomröstningar,
där folket får säga ja eller nej till olika förslag. I Sverige har vi folkomröstningar
ganska sällan.

Demokrati borde vara enkelt.
Den politiker och det förslag som har fått flest röster vinner. Majoriteten vinner.
Ändå finns det problem.
I ett demokratiskt land finns det många regler som ska skydda och hjälpa den som inte vinner.
Minoriteter, de små eller svaga grupperna i samhället, måste också ha en chans att få vara med och bestämma.

Det finns ett säkert sätt att undersöka om ett land är demokratiskt eller inte.
Finns det val där väljarna fritt får välja vilka politiker de vill ha då är det en demokrati.
Får folket inte välja fritt då är det inte ett demokratiskt land.

Demokrati är ingen självklarhet

Alla vuxna medborgare i ett land ska få rösta i ett val till riksdagen.
Det tycker vi är självklart.
Annars tycker vi inte att det är en riktig demokrati.

Men demokrati har inte alltid varit en självklarhet.
Inte i Sverige heller.
Det är faktiskt bara i sextio år sedan Sverige blev en riktig demokrati.
Då fick vi allmän rösträtt.

Tidigare fick inte alla vuxna svenskar rösta i valen.
Den som var fattig och behövde bidrag fick inte rösta.
Den som inte kunde betala sina skulder utan gått i konkurs fick inte rösta.

Länge var det så i Sverige att den som hade pengar hade mest makt.
I de flesta val fick bara rika män rösta.
De rika tyckte att vanliga män var för okunniga för att hålla på med politik.
Kvinnor skulle sköta hemmet. Därför behövde inte de heller rösta, tyckte de.
Många mäktiga rika män tyckte också att det var rättvist att de bestämde mest.
De betalade ju mest i skatt.

I slutet på 1800-talet började människor i Sverige protestera.
De demonstrerade för att alla människor skulle behandlas lika.
Fler ville vara med och bestämma i Sverige.
Det tog lång tid att ändra lagarna. Men 1909 fick de flesta svenska
män rätt att rösta.
Svenska kvinnor fick vänta tio år till innan de fick rösträtt.

Det finns olika sätt att välja politiker

Olika länder har olika sätt att välja politiker.
I Sverige har vi det som kallas proportionella val.
Om ett parti får tio procent av rösterna så får partiet ungefär tio procent av
platserna i riksdagen.
Man kan säga att det är ganska rättvist.
Folket röstar på vilka partier de vill ska styra landet.
Riksdagen sätts ihop ungefär så som folket har röstat.

I en del andra länder gör de på ett annat sätt. I Storbritannien och i USA till exempel.
Länderna är indelade i valområden.
Varje område får skicka en politiker till parlamentet.
De olika partiernas kandidater tävlar mot varandra.
Den som får flest röster vinner och får sitta i parlamentet.
De andra partierna får ingen plats alls.
Det kallas för majoritetsval i enmansvalkretsar.

Det systemet kan tyckas lite orättvist.
Ett parti eller en politiker kanske fick nästan lika många röster som vinnaren
men får ingen plats i parlamentet.
Det betyder förstås att den som vinner får stor makt att genomföra sin politik.

Många tycker att det är ett bra valsystem eftersom vinnaren får stor möjlighet att genomföra
sina egna förslag.
I enmansvalkretsarna röstar folket på några få politiker som de känner till.
Det är personval.
I länder som har ett sådant valsystem är det vanligt att det bara finns
två stora partier.
De små partierna har sällan chans att vinna.

I Sverige finns numera också personval.
Man kan om man vill rösta på en särskild politiker.
som man vill ska sitta i riksdagen.

Skilj på vänster och höger i politiken

Det finns finns gott om politiska partier.
För att det ska bli lättare att veta vad partierna tycker
brukar man dela upp dem i höger och vänster.

I Sverige säger vi att moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna är partier till höger.
Vi kallar vänsterpartiet och socialdemokraterna för partier till vänster.

Ska man göra en enkel skillnad mellan grupperna kan man säga
att partierna till vänster är socialistiska partier.
En del säger också att vänsterpartierna vill förändra samhället.
De säger att högerpartierna vill att det ska vara som förr.

Men det stämmer inte längre.
Så var det för flera hundra år sedan, när man kom på högerpartier och vänsterpartier.
Det var i Frankrike under revolutionen i slutet av 1700-talet.
När partierna möttes för att göra nya lagar satt partierna som ville förändra landet till vänster.
Partierna som ville bevara det gamla satt till höger.

Men under franska revolutionen fanns inga socialistiska partier.
I stället var det liberalerna som satt till vänster.
I dag är det folkpartiet som är det liberala partiet i Sverige.
Så egentligen är det ett vänsterparti.
Men när de socialistiska partierna kom och ville ha ännu större förändringar åkte folkpartiet till höger.

I Danmark och Norge håller liberalerna fortfarande fast vid det gamla.
Där heter de liberala partierna venstre.
I Sverige vill folkpartiet helst kalla sig för ett mittenparti.
Det vill centern också.

En del partier säger att de inte är varken är höger eller vänster, miljöpartiet till exempel.