Krönika

Det är bra att vara konstig

Det kan inte ha varit lätt
att vara min mamma.
Min mamma gjorde allt för
att vi barn skulle ha det bra.
Hon lagade nyttig mat till oss.
Hon ordnade roliga saker
för oss att göra.
Hon bakade till och med semlor
till oss vid den här tiden på året
varje år.

Hembakade semlor??? Usch!
Så tänkte jag när jag var liten.
Problemet var att jag ville vara normal.
Jag ville vara som alla andra.
Och alla andra barn hade inte
mammor som bakade egna semlor.
De åt semlor köpta på Ica.
Eller inga semlor alls.

Så är var det hela tiden
när jag växte upp.
Det mesta som mina föräldrar gjorde
var pinsamt och konstigt.
De hade morötter och linser
i lasagnen i stället för
vanligt köttfärs.
De körde runt i en konstig
minibuss i stället för en vanlig Volvo.
Vi åkte på konstiga semestrar
i den konstiga bussen
i stället för flyg till Kanarieöarna
som normala familjer.

Det kändes som att alla andra
var normala och att vi var
de konstiga.
Lite konstiga var vi nog.
Men det spelar ingen roll längre.
Nu tycker jag att det är bra
att vara konstig.
Konstig brukar ofta betyda
annorlunda och speciell.
Och det är ju inte dåligt.
Hur skulle det vara om alla människor
var precis likadana? Urtråkigt!

Om några månader
ska jag själv bli mamma.
Säkert kommer mitt barn
att tycka att jag är konstig
och onormal.
Tyck det du, kära barnet.
Förr eller senare förstår du också
att det inte är viktigast
att vara som alla andra.
Tills dess far du nog också
stå ut med både linser
och hembakade semlor.