Krönika

Jag tror att alla skulle bli
gladare om vi blev bättre på
att visa att vi inte är perfekta.
Jag ska öva på det.

För några dagar sedan
lånade jag ut min borr.
Jag tvekade lite först.

Kunde jag verkligen 

vara utan borrmaskinen?


Det börjar så tidigt.
Redan när vi är små barn
lär vi oss att tjejer och killar
är olika. Och att det finns
olika regler för tjejer och killar.

I Sverige finns många regler.
Men det saknas ändå en.
Vem får använda
armstödet mellan stolarna?

En del verkar tycka att det är
människors eget fel
om de inte har jobb.
Jag tycker att det är
ett konstigt sätt att tänka.

Rasism verkar vara
som en sjukdom som smittar.
Varje gång någon säger något
rasistiskt är det risk att
en annan person börjar tänka
att det är sant.

Ska alla svenskar
kunna tala svenska?
En del politiker tycker det.
Annars får de inte vara
medborgare i Sverige.

Ibland får jag frågan
om Pride verkligen
behövs fortfarande.

– Här i Sverige behandlar vi
ju alla lika, brukar de säga.

Det skriver Anneli Green.

– Följ din dröm!
Bara du jobbar hårt
kan du bli vad du vill.

Så säger många.
Det gör mig ledsen.
För det är inte sant.