Mina tio bästa OS-minnen

10. Invigningen och avslutningen

Som väntat blev OS-invigningen stor,
snygg och väldigt, väldigt dyr.
Den var kanske inte lika imponerande
som kinesernas invigningsfest för fyra år sedan.
Men britterna bjöd på en mäktig show.
Paul McCartney från Beatles sjöng.
Fotbollsstjärnan David Beckham
åkte båt i floden Themsen
utklädd till James Bond.

Avslutningen blev nästan lika magnifik.
Det bjöds på kända brittiska poplåtar
av bland annat Beatles och Queen.
Till och med Spice Girls uppträdde.
En fest jag sent kommer att glömma.

9.   Lisa Nordén

Lisa Nordén gjorde oss svenskar
intresserade av sporten triathlon för en dag.
Och gjorde oss stolta med sitt silver.
Nordén hade haft ett tungt år med skador.
Ändå var hon bara centimeter ifrån guld.
Hennes kamp med schweiziskan Nicola Spirig
om guldet är redan en OS-klassiker.
Inte bara för oss svenskar.
För alla som älskar spänning, dramatik,
glädje och tårar i idrott.

8.   Fotbollen

OS i fotboll är det ingen som bryr sig om.
Herr-turneringen är bara en ungdomsturnering.
Dam-turneringen är ointressant.

Tur är väl det att OS var i Storbritannien,
ett land som verkligen älskar fotboll.
Matcherna var jämna och spännande.
Det var mycket folk på läktarna.
Stämningen var underbar.

På herrsidan fick vi se blivande storstjärnor
som Brasiliens Neymar och Oscar
och Storbritanniens Tom Cleverley.
Och ett Mexiko som överraskade
genom att vinna finalen mot Brasilien.

På damsidan blev Sverige en besvikelse.
Men de andra lagen bjöd på matcher
som jag aldrig kommer att glömma.
Semifinalen mellan USA och Kanada
som slutade 4-3 till USA
efter Alex Morgans mål i 120e minuten.
Bronsmatchen mellan Kanada och Frankrike
där Kanada på något märkligt sätt
vann med 1-0 efter mål i sista minuten.
Och finalen som blev en repris på VM-finalen.
Men den här gången vann USA mot Japan.
Finalen hade allt.
Snygga mål.
Skott i stolpen och ribban.
Räddningar i världsklass.
Och så blev vi glada för USAs svenske
tränare Pia Sundhage, som vann sitt
andra raka OS-guld.

7.   Badminton-skandalen

Världens bästa dubbelpar i badminton,
kineserna Yu Yang och Wang Xialo,
kom till OS för att vinna turneringen.
Men inte den sista matchen
i gruppspelet, mot Sydkorea.
De ville förlora för att få
en lättare motståndare i kvartsfinalen.
Ett problem var att Sydkorea
hade fått samma idé.

Världens bästa badminton-spelare
missade, slog i nät och viftade runt
som om de aldrig hade spelat badminton förut.
Domaren sade åt kineserna
och sydkoreanerna att skärpa till sig.
Annars skulle de straffas.
Det hjälpte inte.
Spelarna fortsatte att fumla
och publiken buade.

Matchen mellan Kina och Sydkorea i badminton
är bland det mest pinsamma
jag har sett i någon turnering i någon idrott.

Totalt blev åtta spelare utkastade
från OS-turneringen för fusk.

6.   Seglingsguldet

Fredrik Lööf och Max Salminen
tog Sveriges enda guld i OS.
Det första sedan år 2004.
Deras guld hade kommit högre upp
på min lista om det hade varit i en större sport.

5.   Hemmapubliken

Bråk i Londons fattiga förorter.
Islamistiska terrorattacker.
För få säkerhetsvakter.
Tävlingar som måste ställas in
för att det regnar för mycket.
Många var oroliga för vad som kunde hända
för att OS var just i Storbritannien.

Det som hände var att det blev
kanske den bästa tävlingen någonsin.
Inget av det som jag skrev ovan hände.
Och publiken var helt fantastisk.
Storbritannien vann över tjugo guld
och kom trea i medalj-tävlingen
efter stormakterna USA och Kina.

Man behövde inte ens vara i London
för att förstå vad Storbritanniens framgångar
betydde för den brittiska publiken.
Ni som såg Jessica Ennis vinna sjukampen
och Mo Farah vinna finalerna i 5000 meter
och 10 000 meter på tv vet precis vad jag menar.

4.   Lidbergs tårar

Jag förstår mig inte alls på reglerna i brottning.
Men jag litar på experterna
när de säger att Jimmy Lidberg
blev orättvist bortdömd i kvartsfinalen.

Därför var det extra skönt
när Lidberg vann bronsmatchen.
Med trettio sekunder kvar
verkade han gå mot en klar förlust.
Hans rullning av vitryssen Tsimafei Dzenitjenka
i matchens slutsekunder är redan
ett av svensk brottnings stora ögonblick.

Och Jimmy Lidbergs tårar av glädje
är ett av de bästa svenska OS-minnena.

3.   Herrarnas tennisfinal

Roger Federer från Schweiz
har vunnit allt som går att vinna i tennis.
Förutom ett OS-guld.

I finalen mötte han Andy Murray
från Storbritannien.
Det såg bra ut för Federer.
Han hade aldrig någonsin
förlorat mot Murray i en tennis-final.
Murray är känd för att vara så nervös
att han tappar koncentrationen
i de viktiga matcherna.
Federer hade också besegrat Murray
i Wimbledon några veckor tidigare.
Nu skulle de mötas igen.
På samma plan där Federer
vann Wimbledon.

Men Federer var chanslös.
Till publikens stora glädje
blev världens kanske bäste spelare någonsin
totalt utklassad med 3-0 av Murray.

2.   Usain Bolt

Usain Bolt kom till OS med ett enda mål.
Att bli den bäste löparen i friidrottens historia.
För det behövde han försvara sina tre guld
från OS i Peking.

Men alla var inte lika hoppfulla som Bolt.
Han var ur form före OS.
Han hade till och med förlorat flera tävlingar.
Bolt svarade med att krossa motståndet
på 100 meter och 200 meter.
Och i lagstafetten satte hans lag Jamaica
nytt världsrekord på tiden 36,84 sekunder.

Usain Bolt kom till OS som dess största stjärna.
Han lämnar OS som en av de största någonsin.

1.   Handbollssilvret

Jag skrev i början av OS om hur sur jag var
för att jag inte skulle få gnälla över
ett svenskt handbolls-silver igen.
Jag hade rätt.
Jag kan inte gnälla över ett silver nu heller.

Jag kunde inte någonsin drömma om
att Sverige ens skulle ta sig till semifinal.
När Sverige vann över EM-mästarna Danmark
i kvartsfinalen visste jag redan
att det här var ett av OS största ögonblick
för oss svenskar.

Herrarnas handbolls-landslag
har ärligt talat inte ens varit i närheten
av världens bästa de senaste tio åren.
Nu när herrarna gick och blev näst bäst i OS,
så tänker jag verkligen inte klaga.

av Christopher
Butler