Jag vill ha en annan sorts Almedalen

Jag växte upp i den lilla
staden Visby på Gotland.
Där var det lugnt och stilla.
I alla fall nio månader om året.

På sommaren var det
fullt av folk i Visby.
Det var turister
som pratade olika språk.
Det var rika människor i fina båtar
och barnfamiljer på cyklar.
Och det var politiker.

I juli varje år kom alla
partiers ledare till Visby.
De höll tal 
i parken Almedalen.
Det kallades Almedalsveckan.

Sedan jag var liten
har Almedalsveckan vuxit mycket.
Nu fylls hela staden 
av politiker,
företag och organisationer.
På alla caféer och torg
är det möten 
om olika politiska frågor.

En del säger att veckan är
ett fantastisk exempel på demokrati.
Massor av människor träffas
för att prata om lösningar
på olika problem.

Men du behöver ha mycket pengar
för att få folk att lyssna på dig
på Almedalsveckan.
Det är oftast dyrt att hyra
ett ställe för ett möte.
Och du måste göra reklam
om många ska komma.
Därför är det lättast för stora
företag och organisationer
att berätta vad de tycker.

För mig är demokrati något annat.
Det ska inte vara den som har
mest pengar eller skriker högst
som får prata.

Jag drömmer om en annan sorts
Almedalsvecka 
där alla får höras.
I min dröm är det alla ni
som läser 8 Sidor
som kommer 
till Visby.
Det är ni som sitter på
caféerna och torgen
och pratar om politik.

Text: Moa Candil