Nu hade Rosling behövts som mest

En sommar för över tio år
sedan hamnade jag mitt
i ett oväder när jag körde bil.
Regnet vräkte ner och när jag
kom fram ville jag inte går ur bilen.
Jag slog på radion och väntade.

Det var ett program om en läkare
som berättade om när han jobbade
i en fattig del av Afrika.
Han berättade om människorna där.
Han berättade om en kvinna som
hade fått sitt ben förstört men
ändå var lycklig.
Hon sade att hon inte behövde
igår så bra.
Det viktiga var att hon kunde röra
sig.
Hon behövde bara
klara av att mata hönsen.

Doktorn berättade om när
han kom till en by och hövdingen
kom och tackade honom.
Doktorn förstod inte.
En kvinna från byn hade sökt hjälp.
Men doktorn hade
inte kunnat rädda henne.
Hon dog.
Varför tackade hövdingen honom?

Jo, doktorn hade ordnat
så att hon fick en fin begravning.
I den fattiga byn var de inte vana
vid att någon brydde sig
om dem alls.

Doktorn hette Hans Rosling.
Det var första gången jag hörde talas om honom.
Han berättade om sjukdomar
och elände.
Men han berättade om att det
också finns hopp.
Världen blir faktiskt bättre.
Och männskorna som lever i den är fantastiska.

Jag satt kvar i bilen också
när det slutat regna.
Jag kunde inte sluta att lyssna.
Efteråt kände jag mig annorlunda.
Gladare.
Så har många känt när
de hört Hans Rosling.
I förra veckan dog han.
Då var han känd i hela världen.

Vi är många som saknar Hans Rosling.
Han kunde få människor
att tro på världen och tro på en bra framtid.
I dag händer det hemska saker i världen.
Just nu hade vi behövt Hans Rosling som mest.