Mamma är ett magiskt ord

Mamma?
Mamma.

Jag testade att säga mamma
en gång till.
Jag tittade på mig själv 
i spegeln.
Det var till min bild i spegeln
som jag pratade.

Jag hade just fött
mitt första barn.
Det var en väldigt stor grej.
Plötsligt var jag mamma.
Jag kunde inte fatta det
fast den lilla bebisen var där.
Det var därför jag sa mamma.
För att lära mig själv
min nya uppgift.

Nu har jag blivit mer van.
Jag förstår att jag är mamma.
Bebisen är inte bebis längre.
Han är nästan två meter.
Men jag är fortfarande
hans mamma.
Han är för alltid mitt barn.

– Mamma, hjälp.
– Mamma, kom!
– Mamma, kolla.
– Mamma, vad tror du?

Det bästa som finns är
att höra honom ropa på mig.
Att få ansvar för en annan människa
känns viktigt.
Det är svårt, spännande och kul.

Jag vill lära mitt barn allt jag kan.
Jag vill skydda mitt barn
mot allt som är farligt.
Jag vill låta mitt barn upptäcka
allt som är möjligt.
Jag vill att en del av mig lever vidare
i den nya människan.

Jag vill inte ha en present
på Mors dag. Jag känner mig
tillräckligt hyllad varje gång
han säger det magiska ordet.
Mamma.