Berättelser hjälper oss att minnas

Jag har börjat
att läsa några böcker
som heter Min kamp.
Karl Ove Knausgård
har skrivit dem.
I böckerna berättar han
om sitt liv.

Han skriver att han knappt
minns någonting av sitt liv.
Men sedan börjar han
att berätta ändå.
Ju mer han berättar
desto mer minns han.
Fast det är svårt att säga
om allt har hänt på riktigt.

Minnen går inte att lita på.
Och vi kan inte minnas allt.
Men det finns hjälp.
Vi kan titta på gamla bilder.
Vi kan läsa i våra dagböcker.
Vi kan läsa gamla brev
och mejl som vi har fått.

Just nu är det en speciell tid
med viruset corona.
Jag undrar hur mycket
vi kommer att minnas
av den här tiden
om fem eller tio år.

De som har blivit svårt sjuka
kommer nog inte att glömma.
Och de som har förlorat
sina nära och kära i sjukdomen.
Men hur kommer det att vara
för alla andra?
Då är det bra med berättelser.
De hjälper oss att minnas.

Just nu samlar Nordiska museet
in berättelser från människor
i hela Sverige.
De berättar om sina liv
i den här tiden med corona.
Berättelserna sparas
till framtiden.
Om några år kan vi alla
läsa berättelserna.
Och minnas hur det var.

Redan nu kan du läsa
vad människor berättar
på sidan minnen.se
på internet.
Du kan också berätta själv
om du vill.