Politikernas tal gav mig hopp

Nu är politikerveckan
i Almedalen slut.
Jag sitter på båten hem
och försöker sammanfatta
mina minnen.

En av de första jag träffade
var en ung kvinna
som var rädd.
Hon var rädd för våldsamma
nazister och vågade inte stanna.

Jag såg dem många
gånger under veckan.
De gick alltid i grupp,
med hårda kliv rakt
fram. De störde möten.
De attackerade flera personer.

Själv slapp jag fly
från nazisterna.
I stället fick jag möta en
lärare som träffat många
unga nazister i Sverige.
Han sade att vi inte får
glömma en sak.
Många av nazisterna
har vuxit upp utan trygghet.
Samhället får inte glömma
att ta hand om alla barn.

En grupp nazister stod
och lyssnade.
De hade kommit för att
skrämmas och störa mötet.
Men läraren vände sig
mot dem.

– Om ni kommer på att ni
har valt fel så ska ni veta
att ni är välkomna tillbaka
till samhället.

– Vi har valt rätt!
ropade någon.

Men sedan blev det
helt tyst. Många funderade
nog på vad läraren just
hade gjort.
Han hade visat att
nazister också är människor.
De kan ändra sig.
Men de behöver mycket
stöd. Att lämna nazismen
är farligt eftersom de
använder mycket hot
och våld även mot varandra.

Samma dag samlades
tusentals personer
på gräsmattan i Almedalen.
Regnbågsflaggor vajade.
Politiska motståndare
höll varandra i hand.
De höll tal om demokratin.
Nästa år ska det bli bättre,
lovade de. Ingen ska tvingas
lämna Almedalen på grund
av hot och våld.
Och jag hoppas och tror
att de håller vad de lovat.