Jag klagar på dem som klagar

Det är ett väldigt
klagande överallt.
Folk klagar på
en massa olika saker.
Jag blir trött på det.
Jag orkar inte höra mer.

Så här låter det
när folk klagar.

Det är så jobbigt med snön,
säger någon.
Men flytta till Spanien då
om det är så jobbigt, säger jag.

Jag är så trött, säger någon.
Gå och lägg dig tidigare
på kvällen, säger jag.

Det är så jobbigt
att ha barn, säger någon.
Ingen tvingade dig
att skaffa dem, säger jag.

Det är synd om mig
för jag är förkyld, säger någon.
Alla blir förkylda
på vintern, säger jag.

Det är så tråkigt att jobba,
säger någon.
Det finns många som inte
har ett jobb, säger jag.

Sverige är en diktatur
och här får vi inte säga
vad vi vill, tycker någon.
Du ska vara glad
att du bor i Sverige
och inte i en riktig diktatur,
säger jag.

Men vänta lite.
Nu är det ju jag som klagar.
Jag klagar på dem som klagar.
Jag blir också en klagare.

Jag måste sluta med det.
Nu ska jag vara glad
och positiv hela tiden.
Vi får se hur det går.
Kanske kommer någon
att klaga på det.