Tjatet kan kanske ha 
en mening

Varje höst är det samma sak.
Det blir ett väldigt
tjatande om reflexer.
Så länge jag kan minnas
har det varit så.

I skolan fick vi till och med
göra egna reflexer.
Sedan tvingades vi höra
lärarna tjata om
hur viktiga reflexerna var.
Vi såg filmer och läste böcker.
Reflexer räddar liv.
Jo, vi fattade det.

Därför blir jag lite trött
varje höst när tjatet börjar igen.
Vi har ju förstått det där.

Men nu förstår jag
också 
något annat.
När jag tycker att någon
är tjatig slutar jag lyssna.
Tjatet om reflexer slutade
jag lyssna på för länge sedan.

Det var inte så smart.
Det upptäckte jag
för några kvällar sedan
när jag körde bil.
Det var mörkt och dimmigt.
Alla människor som var ute
verkade ha svarta kläder.
Ingen hade reflex.

Det var svårt att se folk
trots att det fanns gatlampor.
Folk verkade inte
förstå 
hur dåligt de syntes.
De förstod inte
att det var farligt varje gång
de gick över gatan.
Varför hade ingen reflexer?

Sedan tänkte jag på
hur jag själv är klädd.
Svart jacka, mörka byxor.
Inte en enda reflex.
Det har jag inte haft på länge.
Inte sedan jag slutade
lyssna på tjatet.

Nu förstår jag en sak till.
Det kan finnas
en mening 
med tjat
även om det är jobbigt
att lyssna på.