Jag fick höra att mitt ansikte var dött

För en tid sedan gick
jag på jakt i affärerna.
Jag ville köpa en kräm
för ansiktet.
Det låter kanske inte
så krångligt. Men i affär
efter affär fick jag veta
att det verkligen var en
enormt svår sak.
De ville nästan inte sälja
något till en sådan som
mig, som inte förstod
hur allvarligt det var
med hudkräm.

Det kändes som att gå
på en kurs som jag inte
hade bett om.
Jag blev också förhörd,
som om jag hade fått en
läxa.

– Hur sköter du din hud?
Du vet väl att allt som syns
i ditt ansikte nu är dött?
Den riktiga levande huden
finns under, sade en försäljare.

Jag gick därifrån så fort jag
kunde. På nästa ställe försökte
säljaren få mig att tro
att krämer kan tänka själva.

– Du måste välja.
Vill du ha en kräm som är
smart och vet vad din hud
behöver just idag eller vill
du bara ha en vanlig kräm?
frågade hon.

Den smarta krämen
visade sig kosta många
hundralappar.
Jag köpte inget där heller.

Nästa gång jag orkar
försöka köpa en kräm
måste jag ha en plan.
Jag måste få tyst på
försäljarna innan de börjar
sina kurser och förhör.
Det kanske inte blir så
trevligt men jag är ju
inte där för att ha trevligt.
Jag vill ju bara köpa
en kräm!