Ahmad vill ha en svensk vän

8 Sidor fick ett brev
från Ahmad.
Han har varit i ett
och ett halvt år i Sverige.
Han var glad när han kom. 
Men nu är har orolig
och mår dåligt.
Så här skriver han:

Hej jag heter Ahmad
och kommer från Afghanistan.
När jag kom till Sverige
kändes det som att komma
till paradiset.
I Afghanistan var jag alltid
rädd för att bli dödad,
av talibanerna eller någon bomb,
Jag och många av mina
kompisar flydde
för att få ett tryggt liv.

Jag längtar mycket
efter min familj.
Men jag måste stanna här
och kämpa för både dem
och mig själv.
Jag drömmer mardrömmar
om att bli utvisad.

När jag var liten ville jag flytta
till något annat land för att
kunna studera utan att vara rädd.
Att jag kommit till Sverige
är det bästa som hänt mig.
Men efter ett och ett halvt år
här så mår jag inte bra längre.
Jag har inte fått veta
av Migrationsverket
om jag får stanna här.

Jag känner mig ledsen,
ensam och besviken.
Jag tror inte att någon
här verkligen bryr sig om mig.
Det känns som om svenskarna
hatar mig och tycker
att jag är farlig.

Jag vill gärna ha
en svensk kompis
som jag kan fika
och prata med
och som kan hjälpa
med läxorna.
Men jag har inte det
för de är rädda för oss.
I bland skäms jag
att säga att jag är en flykting.
Men det är mitt öde
och kan inte göra nånting åt det.
Jag vet inte om någon
kommer att läsa detta
men jag vet att det finns
också goda människor
som bryr sig om andra.

Hälsningar Ahmad