Folk förvandlas när de hör ett startskott

Kvällen på Djurgården blev precis
lika jobbig  och rolig som jag trott.
Jag hade tänkt att ta det lite lugnt i spåret.
Men när startskottet gick stod jag
nästan längst fram.
Folk rusade iväg och tusentals tryckte på bakifrån.
Så jag rusade iväg jag också.
Många förvandlas när man hör ett startskott.
Jag är nog en av dem.
Plötsligt är man inte motionär längre.
Man tror att man är tävlingsidrottare.

Efter fem kilometer började jag ångra
att jag inte hade ställt mig längre bak.
Jag var trött och musklerna gjorde ont.
Jag såg inte mycket av naturen.
Jag tittade mest rakt fram.
Längst bak stod de som lunkade fram i lite lagom fart.
Tänk vilken trevlig tur de fick
efter vattnet och genom skogarna.

Men jag hade redan börjat
min tävling och vägrade sänka farten.
Det var plågsamt och när jag kom i mål mådde jag illa.

Det tog några minuter innan jag mådde bra.  
Då tittade jag på klockan och mådde genast ännu bättre.
Jag hade sprungit snabbare än jag trott.
Smärtan var borta och jag kände mig riktigt nöjd med mig
själv.
Allt kändes plötsligt roligt.

Jag tittade ut över fältet där tusentals människor
satt och hade picknick.
Det var de som hade promenerat i lugn och ro en timme
tidigare.
De var inte ens svettiga.
De pratade och skrattade och verkade ha väldigt trevligt.

Säkert hade de haft en lika bra kväll som jag.
Fast på ett annat sätt.

Trängsel vid starten

Pigg
före start