Jag lånar kläder av andra

Jag växte upp med tre systrar.
Vi var nästan lika gamla.
När vi var tonåringar
lånade vi ofta kläder av varandra.

Om jag inte hittade något att ha på mig
kunde jag låna något av en syster.

Så gjorde vi alla fyra.
Det var jättebra tyckte vi.
I alla fall tills någon av oss
lånade kläder som den andra
behövde själv.
Då kunde det bli bråk.

Men oftast var det härligt
att låna kläder.
Och det blev billigare att låna
än att köpa nytt.

Sedan jag flyttade hemifrån
har jag saknat att låna kläder
av andra.

Men nu behöver jag inte
sakna det längre.
Nu har två av mina barn
blivit tonåringar.

Jag har nästan samma storlek
som barnen.
Nu använder jag deras kläder.

Jag använder oftast kläder
som de vuxit ur och kläder
som de inte vill ha längre.

Det känns så onödigt
att ge bort kläder
som jag nyligen köpt till dem.
Så jag tar dem själv.

Fast det är ändå inte riktigt som förr.
När jag lånade av mina systrar
betalade jag inget
men kunde ändå välja mellan
massor av fina kläder.

Nu får jag betala
och sedan ha på mig kläder
som jag inte fått välja själv.