Om Husby och det vi missar

Kommer ni ihåg bråken i Husby?
Bilar brann och det var bråk
mellan ungdomar och poliser varje natt.?
Det var bara ett par veckor sedan,
men nu är det tyst.
Reportagen i tv och tidningar
handlar om andra saker.
Vi pratar inte om Husby längre.

Förra veckan var jag på ett möte
med andra journalister.
Vi pratade om hur vi hade berättat
om bråken i Husby.
Kunde vi gjort det bättre?
Borde vi ha skrivit mer och tidigare
om problemen i områden som Husby?

Journalister är bra på att diskutera.
Tycka och tänka.
Sen gör vi ofta samma fel igen.
För tidningarnas sidor ska fyllas.
Radion får inte bli tyst.
Vi letar efter nyaste nytt.
Vill inte missa det som andra journalister skriver om.
Men vi missar annat.

Jag tror att ett problem är
att vi journalister är ganska lika varandra.
De flesta bor mitt i stora städer
och har ganska bra löner.
Inte många vet hur det är att fly
från krig eller fattigdom.
Inte många vet hur det är att
leva med funktionsnedsättning.

Kanske är det därför vi missar vissa saker.
Vi missar att skriva om rasism,
för vi är själva inte utsatta för det. ?
Vi tänker inte på att berätta om
hur samhället är för den som fungerar
på ett särskilt sätt. ?
Vi glömmer att skriva om Husby,
när bilarna inte brinner.

Jag hoppas att fler människor
med andra erfarenheter än jag
blir journalister.
Jag tror att berättelserna blir bättre då.

Moa Candil