Jag saknar häxorna på påsken

Krönika

Jag saknar häxorna på påsken

Varje påsk brukade
det ringa på dörren.
Utanför stod några barn.
De hade långa kjolar,
förkläden och schalar
över huvudet.

De skulle vara utklädda till elaka häxor.
Och de kallades påskkärringar.
Men de såg mest ut
som små söta gummor.

Barnen gav oss
ett kort där det stod Glad påsk.
Och sedan ville de ha godis
och det fick de.

Jag gillade häxornas besök.
De var glada.
Och när de kom visste
vi att det var vår.

Men nu kommer inte häxorna
på besök längre.
Först trodde jag att det
berodde på att barnen
i mitt område inte ville
vara häxor längre.
Kanske de hellre spelade
dataspel, tänkte jag.

Men det är inte så.
Det berättade en granne.
Häxorna kan inte komma
in i vårt hus längre.
Jag bor i lägenhet
och förra året låstes dörren till huset.
Den som vill komma in
måste ha en särskild kod.
Det var för att stoppa tjuvar.

Men koden stoppade
också häxorna.
De hade ingen kod
och gick någon annanstans
och vi fick äta upp godiset själva.

Visst finns det bra saker
med låsta dörrar med koder.
De gör kanske vårt hus lite säkrare,
men de gör också livet lite tråkigare.

Avatar

Bengt Fredrikson


11 april 2022