Jag ska bli bättre på att störa

– Kom över till oss.
Du kan äta middag här.

Det är min kompis som säger det.
Han bor i huset bredvid mitt,
med några vänner.
Jag gillar att vara hos dem.
Men nu är det något
som stoppar mig.

Jag var ju hemma hos dem i går,
nästan hela dagen.
De tycker nog att det är jobbigt
om jag kommer i dag igen.
De vill nog helst vara i fred.

Så här börjar jag tänka
även fast min kompis har
frågat om jag vill komma.
Det är något i mig som säger
att han kanske ljuger.
Han kanske bara vill vara snäll.

Jag har lärt mig att det är
dåligt att störa.
Jag har lärt mig att låta
människor vara ifred.
Och visst, självklart är det viktigt
att tänka på vad som är bra
för andra människor.
Men alltså, det där med
att lämna andra ifred
går lite för långt i det här landet.

Jag tror nämligen inte
att det bara är mig det är fel på.
Jag tror det är en sjukdom
som ganska många har.
Vi är så rädda att störa
att vi inte ens vågar fråga.

De flesta människor tycker nog
ändå att det är trevligt
när en kompis kommer på besök.
Om de har andra saker att göra
kan de ju säga det
och föreslå en annan dag.

Vi är nog ganska många
som behöver öva på det där.
Att våga visa varandra att vi
helst av allt vill vara tillsammans.

Moa Candil

Tidigare kommentarer

1. Becky  11 veckor sedan.

   Tack för din utmärkta blogg. Aven som en kanadensisk och därmed en utomstående betraktare av svensk kultur, Jag kan förstår exakt vad du är skriver om. Det är en skarpsinnig iakttagelse av en aspekt av det svenska samhället. Det är också mycket intressant hur landerna kultur påverkar hur människor reagerar och förhåller sig till varandra.
   Ursäkta eventuella grammer fel. Min svenska är förtfärande ett pågående arbete.

2. Moa Candil  9 veckor sedan.

   Tack Becky!

   Roligt att höra att du känner igen det jag skriver om. Ja, den där sjukdomen är ovanligt vanlig i det svenska samhället 🙂

   Hälsar,
   Moa

3. lameah abbas  8 veckor sedan.

   jag tror att du skriver rätt.